Svensk ordbok 2009, webbversion

smatt`ra verb ~de ~t smattr·ar●fram­bringa smatter NollJFRcohyponymknattra klackarna smattrade mot sten­golvetsmattrande trumpet­fanfarer○äv. i opers. konstr.det smattrade om klackarna när han gick i korridorensmattrasedan 1685sv. dial. smattra; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-328235smattrande; smatter