Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
smask·ar●ge ifrån sig ett blött ljud
som liknar ljudet av plaskande
komm.gyttjan smaskade omkring stövlarna när hon gickhon smaskade när hon åt välling○äv. med opers. konstr.det smaskade om stövlarna○ibl. äv.refl.; med partikelni
(smaskande) äta upp
hon smaskade i sig godsakernasmaska (på ngt), smaska (i sig ngt)sedan 1738av ljudhärmande urspr.; jfr smasha
Subst.:vbid1-328222smaskande,
vbid2-328222smaskning;
smask