Svensk ordbok 2009, webbversion

sma`ka verb ~de ~t smak·ar1ofta med partikeln el. prep.på prova (ngt) med hjälp av smak­sinnet Nollsmakbitnu smakar vi på vinet○äv.äta eller dricka han har inte smakat en mat­bit på hela dagen○äv. bildligt(tvingas) känna (på) smaka risethan fick smaka på vad det vill säga att vara arbets­lössmaka (på) ngtfå smaka (på) sin egen medicinsemedicin 2 smaka starktsestark 4 sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. smaka 2ha (viss) smak Nollmaten smakar bravinet smakade galla○äv.vara väl­smakande hoppas maten smakade!○äv. bildligttill­sägelsen smakade över­sitterismaka SÄTT, smaka (av) ngtdet kostar mer än det smakarsekosta låta sig väl smakaselåta 3 smaka apaseapa 1 smaka fågelsefågel smaka mummasemumma sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3passa ngns upp­fattning om vad som är njutbart Nollnu skulle det smaka med en kopp kaffe○äv. bildligtdet skulle smaka att vara ledig en veckasmakasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-327991smakande (till 1); smak (till 2)