Svensk ordbok 2009, webbversion

slö`ra verb ~de ~t slör·ar●segla med vinden in snett akter­ifrån sjö.de slörade ut­åt sundetslöra (ngnstans)sedan 1840sv. dial. slöra ’slöra; vara slarvig’; trol. besl. med nederl. sleuren ’släpa’ Subst.:vbid1-327934slörande; 1slör