Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de äv. slök, ~t, pres. ~r
sluk·ar●svälja (ngt stort) i ett tag
(nästan) utan att tugga
kokk.hunden slukade resten av skinkan i ett obevakat ögonblick○äv.äta fort och begärligt
barnen slukade de nybakta bullarna○äv. bildligt, spec. om personhan praktiskt taget slukade henne med blicken○spec. äv. om icke-levande företeelseförbruka stora mängder av
ett trafiksystem med förmåga att sluka stora mängder fordonsjukvården formligen slukar pengarsluka ngtsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. sluka; gemens. germ. ord, trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-326523slukande
substantiv ~n slukor
sluk·an●slukhål
mindre brukl.geol.sedan 1886till 1sluka