Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
slät·ar●vanligen med ngn av partiklarnatill, ut
göra slätare
Nollhon försökte släta till håretsläta ut det hopknycklade pappersarket○äv. med avs. på ojämnhet e.d.släta ut vecketsläta ut rynkorna○ibl. bildligtförsöka släta ut motsättningarnasläta (ut/till) ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. slätta, släta
Subst.:vbid1-327644slätande,
vbid2-327644slätning