Svensk ordbok 2009, webbversion

slä`ta verb ~de ~t slät·ar●vanligen med ngn av partiklarnatill, ut göra slätare Nollhon försökte släta till håretsläta ut det hop­knycklade pappers­arket○äv. med avs. på o­jämnhet e.d.släta ut vecketsläta ut rynkorna○ibl. bildligtförsöka släta ut mot­sättningarnasläta (ut/till) ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. slätta, släta Subst.:vbid1-327644slätande, vbid2-327644slätning