Svensk ordbok 2009, webbversion

slän`da substantiv ~n sländor sländ·an1(typ av) insekt som vanligen har lång­sträckt, smal kropp och två par tunna, smala vingar och som ofta lever kort tid som vuxen zool.JFRcohyponymnätvinge dagsländajungfrusländatrollsländasedan 1772av samma urspr. som slända 2 (efter formen på insektens kropp) 2ett redskap för spinning som bl.a. består av en roterande trästav histor.handarb.sländtrissasedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. slända; trol. nära besl. med sv. dial. slånd ’trissa’; trol. ur en ord­rot med bet. ’vrida; spinna’