Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. släckarn, plur. ~, best. plur. släckarna
släck·ar·en●vanligen i sammansättn.
anordning som används vid släckning
tekn.eldsläckareljussläckarepulversläckare○ibl. äv.person som släcker eldsvådor
sedan 1702