Svensk ordbok 2009, webbversion

släck`are substantiv ~n äv. vard. släckarn, plur. ~, best. plur. släckarna släck·ar·en●vanligen i sammansättn. an­ordning som an­vänds vid släckning tekn.eldsläckareljussläckarepulversläckare○ibl. äv.person som släcker elds­vådor sedan 1702