Svensk ordbok 2009, webbversion
slu
`
tsten
substantiv
~en ~ar
slut|sten·en
●
översta, avslutande sten i valv
arkit.
JFR
cohyponym
2
anfang
slutstenen (av/i ngt)
sedan 1509
Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm
fornsv.
slutsten