Svensk ordbok 2009, webbversion

slu`kare substantiv ~n äv. vard. slukarn, plur. ~, best. plur. slukarna sluk·ar·en●vanligen i sammansättn. person som slukar ngt konkret el. abstrakt psykol.yrk.bokslukareeldslukaresvärdslukare○äv. om icke-levande före­teelsekilometerslukaremiljardslukareen slukare (av ngt)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. slukare; till 1sluka