Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. slukarn, plur. ~, best. plur. slukarna
sluk·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som slukar ngt
konkret el. abstrakt
psykol.yrk.bokslukareeldslukaresvärdslukare○äv. om icke-levande företeelsekilometerslukaremiljardslukareen slukare (av ngt)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. slukare; till 1sluka