Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sliparn, plur. ~, best. plur. sliparna
slip·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som (yrkesmässigt) slipar
yrk.glasslipareskärsliparesedan 1371 (i sammansättn. svärd-, som tillnamn)stilleståndsfördrag mellan anhängare och motståndare till kung Albrekt (Styffe)fornsv. slipare