Svensk ordbok 2009, webbversion
sle`va
verb ~de ~t
slev·ar●ofta med partikelnupp
ösa med slev
kokk.han slevade upp maten på tallrikarna○äv.refl., med partikelni
äta vårdslöst
vanligen av föda som äts med sked
hon slevade i sig maten och rusade till bussensleva (upp) ngt, sleva (i sig) ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-325959slevande