Svensk ordbok 2009, webbversion

sle`va verb ~de ~t slev·ar●ofta med partikelnupp ösa med slev kokk.han slevade upp maten på tallrikarna○äv.refl., med partikelni äta vårds­löst vanligen av föda som äts med sked hon slevade i sig maten och rusade till bussensleva (upp) ngt, sleva (i sig) ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-325959slevande