Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~met
slemm·et●segt sekret
från människa, djur el. växt
anat.med.zool.han hostade upp en massa slemvattnet var fullt av grönt slemsedan ca 1430Själens tröstfornsv. slember, slim; gemens. germ. ord, besl. med lim
adjektiv ~t ~ma
slemm·are●usel
vard., ngt åld.admin.allmän värderingen slem förföraresedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. slember; av lågty. slim ’sned; dålig’; av omdiskuterat urspr.