Svensk ordbok 2009, webbversion

1slem´ substantiv ~met slemm·et●segt sekret från människa, djur el. växt anat.med.zool.han hostade upp en massa slemvattnet var fullt av grönt slemsedan ca 1430Själens tröstfornsv. slember, slim; gemens. germ. ord, besl. med lim
2slem´ adjektiv ~t ~ma slemm·are●usel vard., ngt åld.admin.allmän värderingen slem förföraresedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. slember; av lågty. slim ’sned; dålig’; av om­diskuterat urspr.