Svensk ordbok 2009, webbversion
sla
`
sa
verb
~de ~t
slas·ar
●
gå tungt och hasande
vard.
Noll
○
äv.
(gå omkring och) slöa
slasa
sedan 1918
sv. dial.
slasa
’slarva; slå dank; släpa’; av ljudhärmande urspr.
Subst.:
vbid1-325728
slasande