Svensk ordbok 2009, webbversion

1slam`sa substantiv ~n slamsor slams·an1smal, sladdrig remsa av lös­rivet kött e.d. kokk.köttslamsasedan ca 1740sv. dial. slamsa; till 2slamsa 2slarvig och vårds­lös kvinna vard., ned­sätt.psykol.yrk.sedan 1805sv. dial. slamsa; till 2slamsa
2slam`sa verb ~de ~t slams·ar●prata vårds­löst och innehålls­löst vard.komm.JFRcohyponymflamsacohyponymtramsa ○äv. ut­vidgatbete sig vårds­löst slamsa (med ngn)sedan 1805sv. dial. slamsa ’prata vårds­löst; gå slarvigt’ Subst.:vbid1-325535slamsande; slams