Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n slamsor
slams·an1smal, sladdrig remsa av lösrivet kött e.d.
kokk.köttslamsasedan ca 1740sv. dial. slamsa; till 2slamsa
2slarvig och vårdslös kvinna
vard., nedsätt.psykol.yrk.sedan 1805sv. dial. slamsa; till 2slamsa
verb ~de ~t
slams·ar●prata vårdslöst och innehållslöst
vard.komm.JFRcohyponymflamsacohyponymtramsa
○äv. utvidgatbete sig vårdslöst
slamsa (med ngn)sedan 1805sv. dial. slamsa ’prata vårdslöst; gå slarvigt’
Subst.:vbid1-325535slamsande;
slams