Svensk ordbok 2009, webbversion

slamm`a verb ~de ~t slamm·ar1vanligen med ngn av partiklarnaigen, till fyllas med slam geol.bad­viken slammade i­genslamma (igen/till)sedan ca 1755 (utan partikel); 1896 med partikeltill 1slam 2skilja (tyngre och lättare partiklar åt) med hjälp av rinnande vatten Noll○äv.med partikelnupp få att bilda slam slamma upp krita i såplösning○äv.med ngn av partiklarnaav, bort av­lägsna slam från ngt slamma av bad­platsenslamma av/bort/upp ngtsedan 15873bestryka (mur) med kalk tekn.slamma ngtsedan 1912Subst.:vbid1-325491slammande (till 2 + 3), vbid2-325491slamning (till 2 + 3)