Svensk ordbok 2009, webbversion

slak`ta verb ~de ~t slakt·ar●av­liva (djur) för att ut­nyttja köttet jordbr.slakta och stycka jul­grisen○äv. om dödande av (många) människoren hel generation slaktades på första världs­krigets slag­fält○spec. äv.montera ner ngt, för att ut­nyttja delarna vard.slakta den gamla bilen○spec. äv.likvidera, eliminera vard.en grupp ville slakta halva parti­programmetslakta ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. slakta; till slakt Subst.:vbid1-325309slaktande, vbid2-325309slaktning; 1slakt