Svensk ordbok 2009, webbversion

slagsmål [slak´s-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en slags|­mål·et●o­ordnad fysisk kamp mellan två eller flera personer vanligen med en­bart händerna el. med enklare vapen komm.JFRcohyponymhandgemäng knivslagsmålpojken råkade jämt i slagsmålen ishockey­match som ur­artade till rena slagsmålet○äv. ngt ut­vidgathundslagsmålett slagsmål (mellan ngra), ett slagsmål (med/mot ngn)sedan 1493Upplands Lagmansdombokfornsv. slags mal; till slag 1 och mål 5