Svensk ordbok 2009, webbversion

slagg`a verb ~de ~t slagg·ar1av­lägsna slagg från metallurg.slagga ugnenslagga ngtsedan 1872till slagg 2bilda slagg metallurg.malmen slaggadeslaggasedan 17413sova vard.Nollvi har ingen mer säng, men du kan få slagga på soffanslaggasedan 1910sv. slang slagga ’lata sig; sova’; jfr sv. dial. slagga ’slå dank; gå och söla (i slaskigt väder)’; trol. besl. med slagga 1 Subst.:vbid1-325125slaggande, vbid2-325125slaggning (till 1 - 2)