Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
slafs·ar1hantera (ngt) så att ett smackande ljud uppstår
och så att det blir blött el. klibbigt
Nollslafsa med maten○äv.slarva
hafsa och slafsa med städningenslafsa (med ngt)sedan 1697sv. dial. slafsa; av ljudhärmande urspr.
2ha en sådan konsistens att smackande ljud uppstår
genom att vara blöt el. klibbig
NollJFRcohyponymklafsa
de våta kjolarna slafsade om benenslafsa (ngnstans)sedan 1773Subst.:vbid1-325058slafsande;
2slafs (till 1)