Svensk ordbok 2009, webbversion

1slafs substantiv ~en ~ar slafs·en●slafsig person vard.; mindre brukl.psykol.sedan 1688till slafsa 1
2slafs substantiv ~et slafs·et●kladdande Nollinget slafs med gröten, ungar!○äv. om kladdig matvad är det för slafs du äter?○äv.slarv hafs och slafs med läxornaslafs (med ngt)sedan 1891till slafsa 2