Svensk ordbok 2009, webbversion
1slafs
substantiv ~en ~ar
slafs·en●slafsig person
vard.; mindre brukl.psykol.sedan 1688till slafsa 1
2slafs
substantiv ~et
slafs·et●kladdande
Nollinget slafs med gröten, ungar!○äv. om kladdig matvad är det för slafs du äter?○äv.slarv
hafs och slafs med läxornaslafs (med ngt)sedan 1891till slafsa 2