Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. skötarn, plur. ~, best. plur. skötarna
sköt·ar·en●person som yrkesmässigt vårdar psykiskt sjuka
med.yrk.○äv. utvidgati sammansättn.
barnskötaredjurskötaresjukskötare○äv.vanligen i sammansättn.
person som (yrkesmässigt) sköter (viss) maskin
el. bostadsområde etc.
fastighetsskötarehisskötarekranskötaremaskinskötaresedan 1582 i bet. ’vårdare’; 1920 i bet. ’vårdare av psykiskt sjuka’