Svensk ordbok 2009, webbversion

skö`tare substantiv ~n äv. vard. skötarn, plur. ~, best. plur. skötarna sköt·ar·en●person som yrkesmässigt vårdar psykiskt sjuka med.yrk.○äv. ut­vidgati sammansättn. barnskötaredjurskötaresjukskötare○äv.vanligen i sammansättn. person som (yrkesmässigt) sköter (viss) maskin el. bostads­område etc. fastighetsskötarehisskötarekranskötaremaskinskötaresedan 1582 i bet. ’vårdare’; 1920 i bet. ’vårdare av psykiskt sjuka’