Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skör·ar●råka få (segel) sönderrivet
sjö.○äv. med konstruktionsväxlingrivas sönder
storseglet sköradesköra (ngt)sedan början av 1500-talet SOU; dock först 1796 i fråga om segelNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. sköra ’brista, sönderslås; lida skeppsbrott’; trol. av lågty. schören ’sönderriva(s)’
Subst.:vbid1-324752skörande,
vbid2-324752skörning
substantiv ~n sköror
skör·an●spricka eller skåra i virke
ngt åld.skogsbr.sedan 1825sv. dial. sköra; trol. av lågty. schore ’(en) spricka’