Svensk ordbok 2009, webbversion
skö
`
ka
substantiv
~n skökor
skök·an
●
prostituerad kvinna
åld., starkt nedsätt.
samh.
yrk.
sedan mitten av 1300-talet
Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)
fornsv.
skökia
; av omdiskuterat urspr.