Svensk ordbok 2009, webbversion

skä`rare substantiv ~n äv. vard. skärarn, plur. ~, best. plur. skärarna skär·ar·en1vanligen i sammansättn. person som (yrkesmässigt) skär yrk.tillskärare○äv. om före­mål som an­vänds att skära medförskäraresedan början av 1400-talet (i bet. ’ngn som skär; skördeman’) SOU; sedan 1640 om redskapSvenska Medeltids-Postillor2genom­skärare vard.Nollhon slog en lång skärare till NN som kom helt fri med mål­vaktensedan trol. 1970-talet