Svensk ordbok 2009, webbversion
skänk
`
la
verb
~de ~t
skänkl·ar
●
påverka (riddjur) med skänklarna
sport.
han skänklade med hälarna
skänkla (ngt)
sedan 1807
till
skänkel
Subst.:
vbid1-324186
skänklande
,
vbid2-324186
skänkling