Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
skänd·ning·en●det att skända
komm.gravskändninglikskändning○äv. försvagat om skämtsam, skenbart förnedrande ritual vid inträde i viss skola e.d.vid skändningen fick de nyinskrivna studenterna bl.a. putsa de äldre kamraternas skorskändning (av ngn/ngt)sedan 1544, i jungfruskändning