Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skänd·ar●utsätta för allvarlig skymf
komm.JFRcohyponymvanhelga
hans minne skändades○spec. med avs. på ngt heligtskändade gravar○spec. äv.våldta
el. grovt förföra
soldaterna skändade hennes dotter○äv. försvagatlåta (nybliven högskolestuderande) gå igenom skämtsamma, skenbart förnedrande, prov
JFRcohyponym2nolla 2
de nyinskrivna teknologerna skändadesskända ngn/ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. skända ’vanära; fördärva’; av lågty. schenden ’bringa skam över’; besl. med skam
Subst.:vbid1-324149skändande,
skändning