Svensk ordbok 2009, webbversion

skälm substantiv ~en ~ar skälm·en●bedragare av mer o­skyldigt slag psykol.yrk.SYN.synonymskojare 1 JFRcohyponymkanalje han är en skälm som narras allt­för bra○äv. försvagatperson som skämtar eller luras på ett o­skyldigt sätt JFRcohyponymspjuver hon är en riktig liten skälm○spec. i ett o­egentligt ut­tryckhan har en skälm i ögon­vrånsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. skiälmber; av lågty. schelm(e) ’kadaver; skälm’