Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
skäl·ig·en1med stöd av goda skäl
särsk. jur.Nollhan var skäligen misstänkt för mordbrandsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skiällika
2i ganska hög grad
särsk. i uttryck för ngt oönskat
Nollen skäligen enkel föreställningpublikens reaktion var skäligen mattsedan 1773