Svensk ordbok 2009, webbversion

skädd`a substantiv ~n skäddor skädd·an1vanligen i sammansättn. flundra zool.bergskäddalerskäddasandskäddaskrubbskäddasedan 1806trol. av samma urspr. som skädda 2 2(mjukt rundad) tre­kantig platta på äldre typ av logg sjö.sjö.loggskäddaroderskäddastyrskäddasedan 1793sv. dial. skädda; jfr no. dial. skjedda ’flat käpp; platt sten’; trol. besl. med 1skida