Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n skäddor
skädd·an1vanligen i sammansättn.
flundra
zool.bergskäddalerskäddasandskäddaskrubbskäddasedan 1806trol. av samma urspr. som skädda 2
2(mjukt rundad) trekantig platta
på äldre typ av logg
sjö.sjö.loggskäddaroderskäddastyrskäddasedan 1793sv. dial. skädda; jfr no. dial. skjedda ’flat käpp; platt sten’; trol. besl. med 1skida