Svensk ordbok 2009, webbversion

skytt`eltrafik substantiv ~en skyttel|­traf·ik·en●tätt upp­repad trafik fram och åter mellan två punkter trafik.ambulanserna gick i skytteltrafik mellan olycks­platsen och sjuk­husetskytteltrafik (från ngt) (till ngt), skytteltrafik (mellan ngra)sedan 1947