Svensk ordbok 2009, webbversion

skyt [sky´t] substantiv ~en ~er [sky´t-] skyt·en●vanligen plur. (manlig) med­lem av en forn­tida folk­stam som var bo­satt norr om Svarta havet land.yrk.○i plur. ofta om så­dana personer o­avsett könkontakterna mellan greker och skytersedan 1541via lat. av grek. Skyth´ai, plur. ’skyter’; av o­visst urspr.