Svensk ordbok 2009, webbversion

skymundan [-un`-äv.-un´-] substantiv, ingen böjning, neutr. skym|­und·an●med prep.i undan­skymt ställe Nollhan satte sig i skymundan för en stund för att för­bereda tack­talet○äv. bildligthon kom i skymundan när hennes lilla­syster föddessedan ca 1785urspr. imperativ­form av skymma undan i bet. ’gå ur vägen för’