Svensk ordbok 2009, webbversion

1sky`la verb skylde skylt, pres. skyler skyl·er●ibl. med partikelnöver, utan större betydelse­skillnad dölja vanligen med hjälp av ngt täckande; särsk. om person Nollhan skylde kroppen i en bad­rockhon skylde an­siktet i händerna○äv. om det täckande materialetsnön skylde marken○äv. bildligthan skylde över sin o­kunnighet med ett ständigt vitsandeskyla (över) ngn/ngt/SATSsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skyla; bildn. till skjul Subst.:vbid1-323432skylande
2sky`la verb ~de ~t skyl·ar●an­ordna i skylar Nollrågen skylades med hand­kraftskyla ngtsedan 1734sv. dial. skyla; till skyl Subst.:vbid1-323434skylande, vbid2-323434skylning