Svensk ordbok 2009, webbversion

skvim`pa verb ~de ~t skvimp·ar1vanligen med partikelnut skvalpa med små rörelser ofta så att vätska spills ut Nollkaffe skvimpade ut på sätet när tåget krängdeskvimpa (ut) (ngnstans)sedan 1807sv. dial. skvimpa; av ljud­härmande urspr. 2vanligen med partikelnut få (vätska) att rinna över genom att röra sig ryckigt Nollhon skvimpade ut vällingenskvimpa (ut) ngtsedan 1807Subst.:vbid1-323113skvimpande