Svensk ordbok 2009, webbversion

skval`pa verb ~de ~t skvalp·ar1ibl. med partikel, särsk.ut, över vara i rörelse och där­vid ge i­från sig kluckande och plaskande ljud om vatten o.d.; ibl. med ton­vikt på rörelsen sjö.vattnet skvalpade över i ena hörnet av fontänen○äv. med opers. konstruktionhon hade druckit så mycket kaffe att det skvalpade i magen○äv. bildligthans feta mage skvalpadeskvalpasedan senare hälften 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. sqvalpa; av ljud­härmande urspr. 2ofta med partikel, särsk.ut göra ryckig rörelse så att vätska spills ut eller plaskar Nollhon skvalpade ut röd­vin på dukenbarnen skvalpade med fötterna i vattnetskvalpa (ut) ngt (ngnstans), skvalpa (med ngt) (ngnstans)sedan ca 1645Subst.:vbid1-323049skvalpande, vbid2-323049skvalpning; skvalp