Svensk ordbok 2009, webbversion

sku`ta substantiv ~n skutor skut·an1mindre last­fartyg med segel och motor sjö.skutskepparesegelskutahan var kapten på en skuta○äv. om annat far­tygvard.fiskeskuta○ibl. bildligt om byggnad, organisation e.d. (i vissa ut­tryck)hon har varit skolans rektor i 10 år, men nu lämnar hon skutan för att bli egen före­tagareför många it-företag gällde det bara att hålla skutan flytande under låg­konjunkturensedan 1275testamente upprättat av mäster Palne med gåvor inom Strängnäs stift (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skuta; av lågty. schute ’typ av far­tyg med spetsig för’; besl. med skjuta 2större sten­block som lossnat vid sprängning bergsvet.sedan 1607sv. dial. skuta; besl. med skjuta