Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n skutor
skut·an1mindre lastfartyg med segel
och motor
sjö.skutskepparesegelskutahan var kapten på en skuta○äv. om annat fartygvard.fiskeskuta○ibl. bildligt om byggnad, organisation e.d. (i vissa uttryck)hon har varit skolans rektor i 10 år, men nu lämnar hon skutan för att bli egen företagareför många it-företag gällde det bara att hålla skutan flytande under lågkonjunkturensedan 1275testamente upprättat av mäster Palne med gåvor inom Strängnäs stift (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skuta; av lågty. schute ’typ av fartyg med spetsig för’; besl. med skjuta
2större stenblock som lossnat vid sprängning
bergsvet.sedan 1607sv. dial. skuta; besl. med skjuta