Svensk ordbok 2009, webbversion

1skum`pa verb ~de ~t skump·ar●hoppa eller studsa hit och dit på grund av o­jämnt under­lag; särsk. om vagn e.d. NollJFRcohyponymstudsa 1 kärran skumpade våldsamt på den gropiga vägen○äv. om ngn som sitter på vagn e.d.de satt längst bak i bussen och skumpade○äv. om varelsespringa klumpigt han skumpade ner­för backenskumpa (ngnstans)sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. skumpa ’springa; skumpa’; besl. med sv. dial. skimpa ’hoppa; gå klumpigt’ Subst.:vbid1-322784skumpande, vbid2-322784skumpning
2skum`pa substantiv ~n skump·an●champagne vard.kokk.sedan 1965till 2skum