Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skump·ar●hoppa eller studsa hit och dit
på grund av ojämnt underlag; särsk. om vagn e.d.
NollJFRcohyponymstudsa 1
kärran skumpade våldsamt på den gropiga vägen○äv. om ngn som sitter på vagn e.d.de satt längst bak i bussen och skumpade○äv. om varelsespringa klumpigt
han skumpade nerför backenskumpa (ngnstans)sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. skumpa ’springa; skumpa’; besl. med sv. dial. skimpa ’hoppa; gå klumpigt’
Subst.:vbid1-322784skumpande,
vbid2-322784skumpning
substantiv ~n
skump·an●champagne
vard.kokk.sedan 1965till 2skum