Svensk ordbok 2009, webbversion

skulptu´r substantiv ~en ~er skulpt·ur·en1det att skulptera i konstnärligt syfte konstvet.han över­gav måleriet och ägnar sig nu åt skulptursedan 1712av lat. sculptu´ra ’bildhuggar­konst’, till scul´pere ’snida; skulptera’ 2konstnärligt ut­formad tre­dimensionell figur konstvet.JFRcohyponymstatycohyponymbyst 1 reliefskulpturskrotskulpturträskulpturen liten skulptur i bronsi vänt­rummet stod en vacker skulptur på en sockelsedan 1817