Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
skulpt·ur·en1det att skulptera i konstnärligt syfte
konstvet.han övergav måleriet och ägnar sig nu åt skulptursedan 1712av lat. sculptu´ra ’bildhuggarkonst’, till scul´pere ’snida; skulptera’
2konstnärligt utformad tredimensionell figur
konstvet.JFRcohyponymstatycohyponymbyst 1
reliefskulpturskrotskulpturträskulpturen liten skulptur i bronsi väntrummet stod en vacker skulptur på en sockelsedan 1817