Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skubb·ar1springa
vard.sport.skubba till skolanvara ute och skubba i skogenskubba (ngnstans)sedan 1880fornsv. skubba ’gnida; riva’
2skolka
provins.pedag.skubba från skolanskubba (från ngt)sedan 19003ofta refl.
gnugga
Nollgrisen stod och skubbade sig mot gärdsgårdenskubba ngt (mot ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumSubst.:vbid1-322469skubbande,
vbid2-322469skubbning