Svensk ordbok 2009, webbversion

skubb`a verb ~de ~t skubb·ar1springa vard.sport.skubba till skolanvara ute och skubba i skogenskubba (ngnstans)sedan 1880fornsv. skubba ’gnida; riva’ 2skolka provins.pedag.skubba från skolanskubba (från ngt)sedan 19003ofta refl. gnugga Nollgrisen stod och skubbade sig mot gärds­gårdenskubba ngt (mot ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumSubst.:vbid1-322469skubbande, vbid2-322469skubbning