Svensk ordbok 2009, webbversion
skrö`na
substantiv ~n skrönor
skrön·an●fantasifull och roande historia
komm.litt.vet.en värmländsk skrönaen mustig skrönaen skröna (om ngn/ngt/SATS)sedan 1922av no. skrøne med samma betydelse, till skrynja ’skryta’; ljudmålande bildn.