Svensk ordbok 2009, webbversion

skrö`na substantiv ~n skrönor skrön·an●fantasi­full och roande historia komm.litt.vet.en värm­ländsk skrönaen mustig skrönaen skröna (om ngn/ngt/SATS)sedan 1922av no. skrøne med samma betydelse, till skrynja ’skryta’; ljud­målande bildn.