Svensk ordbok 2009, webbversion
skrå`la
verb ~de ~t
skrål·ar●föra oväsen med högljutt prat och ljudlig sång
i berusat tillstånd; ofta om flera personer
komm.JFRcohyponymskräna
hemmalagets supportrar skrålade och sjöngskrålasedan ca 1430Själens tröstfornsv. skrala; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-322140skrålande;
skrål