Svensk ordbok 2009, webbversion

skrål substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skrål·et●ljud av högt pratande och sjungande röster vanligen av berusade personer komm.JFRcohyponymskrän skrålet från krogen hördes ut på gatansedan 1385Klosterläsningfornsv. skral; till skråla