Svensk ordbok 2009, webbversion
skrål
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
skrål·et●ljud av högt pratande och sjungande röster
vanligen av berusade personer
komm.JFRcohyponymskrän
skrålet från krogen hördes ut på gatansedan 1385Klosterläsningfornsv. skral; till skråla