Svensk ordbok 2009, webbversion
skrävel
[
skräv
´
-
el.
skrä
´
v-
]
substantiv
skrävlet
skrävl·et
●
storordigt skryt
komm.
tomt skrävel
skrävel (med/om ngn/ngt/SATS)
sedan 1841
till
skrävla