Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skräp·ar1vanligen med partikelnner
sprida ut avfallsprodukter
t.ex. papper(sbitar)
hyg.JFRcohyponymstöka tillcohyponymsmutsa
man får inte skräpa ner i naturenbarnen hade skräpat ner hela vardagsrummetskräpa (ner) (ngnstans), skräpa (ner ngt)sedan 1773till skräp
2i vissa uttryck
enbart ta upp plats
utan att vara till ngn nytta
hyg.gamla möbler som stod och skräpade i källaren○äv. bildligt om personinte utföra ngt (nyttigt)
JFRcohyponymskrota 2
han gick hemma och skräpade hela helgen(gå/ligga/stå och) skräpa (ngnstans)sedan 1773; 1805 om personSubst.:vbid1-322393skräpande