Svensk ordbok 2009, webbversion

skrä`pa verb ~de ~t skräp·ar1vanligen med partikelnner sprida ut avfalls­produkter t.ex. papper(sbitar) hyg.JFRcohyponymstöka tillcohyponymsmutsa man får inte skräpa ner i naturenbarnen hade skräpat ner hela vardags­rummetskräpa (ner) (ngnstans), skräpa (ner ngt)sedan 1773till skräp 2i vissa ut­tryck en­bart ta upp plats utan att vara till ngn nytta hyg.gamla möbler som stod och skräpade i källaren○äv. bildligt om personinte ut­föra ngt (nyttigt) JFRcohyponymskrota 2 han gick hemma och skräpade hela helgen(gå/ligga/stå och) skräpa (ngnstans)sedan 1773; 1805 om personSubst.:vbid1-322393skräpande