Svensk ordbok 2009, webbversion
verb skränkte skränkt, pres. skränker
skränk·er1skärpa (sågklinga) genom att böja sågens tänder växelvis åt ena eller andra hållet
tekn.skränka ngtsedan 1617av ty. schränken ’lägga korsvis’; besl. med skrank
2snedställa (bils framhjul) så att de konvergerar framåt
tekn.skränka ngtsedan 1880Subst.:vbid1-322376skränkande,
vbid2-322376skränkning