Svensk ordbok 2009, webbversion

skränk`a verb skränkte skränkt, pres. skränker skränk·er1skärpa (såg­klinga) genom att böja sågens tänder växelvis åt ena eller an­dra hållet tekn.skränka ngtsedan 1617av ty. schränken ’lägga korsvis’; besl. med skrank 2sned­ställa (bils fram­hjul) så att de konvergerar fram­åt tekn.skränka ngtsedan 1880Subst.:vbid1-322376skränkande, vbid2-322376skränkning