Svensk ordbok 2009, webbversion

skrä`na verb ~de ~t skrän·ar●ge i­från sig skrän om folk­hop el. en­staka person komm.JFRcohyponymskråla skränande supportrar på ståplats­läktaren○äv. i fråga om liknande djur­läteskränande måsarskräna (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skräna; trol. ljud­härmande Subst.:vbid1-322362skränande; skrän