Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skrän·ar●ge ifrån sig skrän
om folkhop el. enstaka person
komm.JFRcohyponymskråla
skränande supportrar på ståplatsläktaren○äv. i fråga om liknande djurläteskränande måsarskräna (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skräna; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-322362skränande;
skrän