Svensk ordbok 2009, webbversion

skryt substantiv ~et skryt·et●över­drivet beröm av den egna personen el. ngn/ngt som har an­knytning till den egna personen komm.SYN.synonymskrävel tomt skrython var trött på hans skrytskrytet med alla fina släktingarjag är bättre än NN, det kan jag säga utan skrytskryt (med/om/över ngn/ngt/SATS) (för ngn)sedan ca 1660till skryta