Svensk ordbok 2009, webbversion

skrym`tare substantiv ~n äv. vard. skrymtarn, plur. ~, best. plur. skrymtarna skrymt·ar·en●hycklare ngt åld.psykol.yrk.sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. skrymtare